Utredningens kvalitet avgör

Publicerad i tidningen Arbetaren 28 oktober 2009

Det som fick sommarens sexualbrottsdebatt att sätta igång på allvar var nog kammaråklagare Rolf Hillegrens moderna klassiker om våldtäkten som en ”ordningsförseelse”. Bakgrunden var att Högsta domstolen den 3 juli valde att riva upp två hovrättsdomar, och fria där ord stod mot ord. ”Ny praxis väcker hopp om frianden”, skrev Svenska Dagbladet och många medier följde efter. Förra året dömdes 262 personer för våldtäkt eller grov våldtäkt i tingsrätter runt om i landet, vilket utgör omkring fem procent av antalet anmälningar 2008. Men innebär sommarens upprivna domar verkligen att det blir ännu svårare att fälla för våldtäkt? Högsta domstolen är säker på sin sak: Praxis har inte ändrats.
– Högsta domstolen är i de här två domarna tydlig med att hänvisa till och upprepa tidigare avgöranden.
– Det man gör är att tillämpa och förtydliga det som gäller i den här typen av mål, säger Lena Moore, justitieråd på Högsta Domstolen.
Hon betonar att för en fällande dom i sexualbrott gäller samma regler som för brottmål i övrigt, att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet i fråga.
– I den här typen av mål saknas ofta direkta vittnesuppgifter och teknisk bevisning, men detta inte hindrar att bevisningen ändå kan vara tillräcklig för en fällande dom, säger Lena Moore.
Det innebär att om målsägaren lämnar en helt trovärdig berättelse så kan den vara tillräcklig tillsammans med övrig utredning. Det kan till exempel handla om målsägandens beteende direkt efter händelsen. Hur vet man då att tingsrätter ute i landet gör en korrekt tolkning av HD:s domar?
– Den kontrollen sker i så fall genom att någon överklagar tingsrättens dom till hovrätten, och i vissa fall vidare till Högsta domstolen, säger Lena Moore.

En sådan kontroll gjordes nyligen i Sundsvall, där tingsrätten i somras friade en man från anklagelser om grov våldtäkt, med hänvisning just till HD:s domar från i juli. En kvinna hade anmält sin före detta sambo för grov våldtäkt. Hon hade legat kvar i sin blodiga säng i fyra dagar utan kunna röra sig och läkare konstaterar att den anala penetrationen måste ha skett med ett tillhygge; kvinnan hävdar en batong. Skadorna på hennes ändtarm är av sådan omfattning att hon måste genomgå en stomioperation. Den misstänkte medger att de har haft sex, men säger att kvinnan var med på det. Tingsrätten skriver i sitt friande ”att det framkommit ett antal omständigheter som med betydande styrka talar för att [den tilltalade] har betett sig som åklagaren påstått” och att den tilltalade mannen måste ”anses vara icke trovärdig”.

– En tilltalad har både rätt att tiga och ljuga, det är åklagarens uppgift att bevisa skuld, säger Lena Moore.
Hennes uppfattning är att det råder det en tillfredsställande rättstrygghet för den som utsätts för våldtäkt i dagens Sverige, men tillägger att sexualbrott ofta är speciella med tanke på att de ofta sker i ett slutet rum utan vittnen.
– Vi vill ju inte ha ett samhälle där man kan döma någon utan bevisning, säger Lena Moore.
Det är dock inte alla länkar i rättskedjan som delar Moores säkerhet på vad domarna från den 3 juli egentligen innebär. Åklagarmyndigheten har tre utvecklingscentrum, UC, som ägnar sig åt metod- och rättsutveckling inom olika brottsområden. Sexualbrotten handhas i Göteborg, där åklagaren Viktoria Karlsson arbetar. Hon menar att HD:s domar helt klart har lett till en osäkerhet om hur bedömningen i sexualbrott ska gå till.
– Både enskilda domstolar och åklagare har uppfattat det som att beviskraven i våldtäktsmål har skärpts, och det har också varit den bild som framträtt i media, säger Viktoria Karlsson.

Oklarheten har gjort att UC Göteborg har analyserat ett antal domar och kommit fram till att praxis i våldtäktsmål är oförändrad – det krävs inte mer bevis än tidigare. I en dom från den 29 juli fastställer Hovrätten för Västra Sverige en fällande tingsrättsdom för våldtäkt, just med hänvisning till HD:s senaste domar: ”Brist på stödbevisning utgör inte ett absolut hinder för bifall till ett åtal. En alltigenom trovärdig målsägandeberättelse i förening med vad som i övrigt framkommit i målet kan vara tillräckligt för en fällande dom.” I UC:s slutsatser betonas också vikten av bra förundersökningar.
– Det får inte finnas lösa trådar i utredningen som polis och åklagare inte gått till botten med, säger Viktoria Karlsson.

Men när det gäller processen från övergrepp till fällande dom, sker den huvudsakliga bortgallringen inte i rättssalen, utan långt tidigare. Enligt Brottsförebyggande rådet är det 10–20 procent av alla våldtäkter som faktiskt anmäls till polisen. Av de anmälda våldtäkterna är det sedan 10–15 procent som leder till åtal, där den vanligaste grunden för att lägga ner en utredning är att brott inte kan styrkas. Katarina Bergehed arbetar på Amnesty med kvinnors rättigheter och menar att den här situationen får konsekvenser både för det individuella brottsoffret och på samhällelig nivå.
– Att man ständigt lyckas så dåligt med lagföring på det här området gör att man riskerar att urholka förtroendet för rättsväsendets vilja och förmåga att utreda de här brotten på ett professionellt sätt.
– I slutändan handlar det om likhet inför lagen och att inte bara uppfylla rättsäkerheten, utan också rättstryggheten för den som blir utsatt.

Amnesty släppte förra hösten den uppmärksammade rapporten ”Fallet nedlagt – våldtäkt och mänskliga rättigheter i de nordiska länderna”, där bland annat vägen genom den svenska rättsprocessen granskades. Katarina Bergehed menar att det inte nog går att betona vikten av utredningskvalitet. Bristerna kan handla om allt ifrån otillräckliga brottsplatsundersökningar till att man underlåter att förhöra identifierade och utpekade misstänkta.
– Även en sådan sak som att förhören inte alltid är tillräckligt ifrågasättande eller att man inte konfronterar den misstänkte ordentligt med de uppgifter som målsägaren har lämnat. Till detta kan man enligt Katarina Bergehed lägga attityder, engagemang och ibland också kunskap. Dessutom används inte medicinsk stödbevisning och dokumentation i tillräcklig utsträckning
– Man har sett en ökning av antalet kvinnor som söker upp sjukvården efter sådana här händelser – här borde det finnas en grund att bygga på och bättre tillvarata den här typen av bevisning, säger Katarina Bergehed.

I domen från Sundsvall påpekar tingsrätten att de inte fått se någon teknisk undersökning som stödjer att mannen skulle ha tilltvingat sig samlag med kvinnan. Det saknas dokumentation av de inblandades kroppar och inte heller har några prover skickats till Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL: ”så har inte ens skett med avseende på de besudlingar av blod och avföring som återfunnits på lakan och huvudkudde”. Hade man gjort det borde man, enligt rätten, ha kunnat avgöra om mannen talade sanning när han sa att han inte såg särskilt mycket blod i samband med själva händelsen. Antalet sexualbrottsärenden har gått upp på SKL de senaste åren, med en kraftig ökning efter att den skärpta sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft 2005 – förra året hade man drygt 1 200 fall.
– Det vi ser är resultatet av ett ökat samhälleligt fokus på att jobba mot sexualbrott, säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert på Biologienheten på SKL.
– Och teknisk bevisning bedöms generellt som allt viktigare i brottmål, fortsätter han.

När det handlar om ett misstänkt fall av våldtäkt där den misstänkte går med på att sexuell kontakt har förekommit, men förnekar brott, ställs parternas berättelser i fokus.
– Men om den misstänkte hävdar att de har haft vaginalt frivilligt samlag, medan målsägaren hävdar att det handlade om en vaginal våldtäkt, så kommer inte den tekniska bevisningen att peka åt något särskilt håll, säger Ansell.
Avviker de däremot från varandra kan tekniska fynd stödja den ena eller andra berättelsen. Hävdar den misstänkte vaginalt samlag medan målsägaren hävdar att det handlar om ett oralt övergrepp, så talar fynd av spermier i munnen emot den misstänktes uppgifter.
– Men det kan röra sig om en våldtäkt utan att vi hittar en enda spermie, om förövaren till exempel inte fick utlösning eller använde sig av fingrar eller föremål – avsaknaden av spår är inte automatiskt friande, säger Ricky Ansell.

En av de som ser till att det finns spår att analysera efter ett övergrepp är Åsa Witkowski, chef för patientverksamheten på Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, i Uppsala. NCK arbetar på regeringens uppdrag med att höja kunskapen om mäns våld mot kvinnor och utveckla metoder för hur man tar hand om våldsutsatta kvinnor. Förutom en patientmottagning driver man också en nationell stödtelefon. I frågan om stödbevisning i våldtäktsmål pekar Åsa Witkowski på den skärpning av sexualbrottslagen som trädde i kraft 2005, då våldtäktsbegreppet utökades till att man inte får utnyttja någons hjälplösa tillstånd eller utnyttja någon som är försatt i vanmakt.
– Det som har hänt är att det här har svängt över lite grann så att det är oerhört svårt att bevisa att det har skett ett övergrepp – det handlar ju om fall som ofta sker bakom stängda dörrar och utan vittnen.
– Det som då kan hjälpa kvinnan är om vi i vår undersökning kan hitta något biologiskt spår som styrker hennes berättelse.

Spåren kan utgöras av saliv, sperma, hår eller fibrer från gärningsmannens kläder.
– Det kan egentligen vara vilka spår som helst som styrker hennes berättelse, men det är viktigt att betona att våra frågor bara syftar till att vi ska göra en bra undersökning.
– Det är inget som kan liknas vid ett polisförhör eftersom sjukvården inte har den kontrollfunktionen.
Witkowski menar att de försöker få reda på så mycket som möjligt om hur det har gått till, förutsatt att kvinnan kan återge det. Ofta är det svårt eftersom hon kan ha varit chockad, rädd och kanske berusad också, vilket kan ha bäring på den rättsliga utredningen.
– Vi ska ta promillehalt vid undersökningstillfället, så att vi kan säga om kvinnan var för berusad för att göra motstånd och att en sexuell kontakt alltså inte kan ha varit frivillig, säger hon.

Uppfattningen får stöd av toxikologen Fredrik Kugelberg som i en artikel i Läkartidningen (28/2009) slår fast att höga alkoholhalter är vanligt hos kvinnor som anmält sexuellt övergrepp och att det är viktigt att sjukvården säkrar bevis för utredning av “hjälplöst tillstånd”. I samma tidning skriver Gun Heimer, chef för NCK, att rutiner och kompetens har ”varierat avsevärt på sjukvårdsinrättningar runtom i landet” när det gäller att tillvarata bevismaterial, som DNA-spår och droganalyser, för rättsväsendets räkning. Men det kan komma att bli ändring på den här punkten, med den spårsäkringssats som nästa år ska ut i hela den svenska sjukvården.
– Den ska tillsammans med en guide vara ett verktyg för vårdpersonalen när de möter ett våldtäktsoffer, så att de systematiskt går från första till sista sidan och undersöker kroppen från topp till tå, säger Åsa Witkowski.
Under året har fem pilotorter fått testa arbetssättet och reaktionerna har hittills varit mycket positiva.
– Personalen känner sig säkrare och kan ha blicken fäst på kvinnan, istället för att sitta och bläddra i sina papper.
Tydligt är ändå att det inte räcker att sjukvården sköter sina uppgifter klanderfritt för att dokumentation och tolkning av skador och spår ska fungera efter en våldtäkt. En rapport från 2007 (Rättmedicinalverket: Uppföljning av rättsintygsreformen) visar att rättintyg bara begärs ut i elva procent av fall vid vålds- och sexualbrott.
– Det här är nästa utmaning, säger Åsa Witkowski.
– Vi kan säga att vi nu har gjort vår del och att det är det dags för de övriga länkarna i rättskedjan, som polis och åklagare, att se till sin verksamhet, säger Åsa Witkowski.

På myndighetsnivå har det hittills gjorts två granskningar av utredningskvaliteten kringvåldtäkt, 2005 och 2007. I ett samarbete mellan Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten togs vid varje tillfälle några hundra stickprov från fyra av landets omkring 40 åklagarkammare. Senare i höst väntas resultatet från ännu en uppföljning. I sin rapport från förra året skriver Amnesty att ”förvånansvärt lite uppmärksamhet har ägnats åt att systematiskt analysera och identifiera brister” i den rättsliga hanteringen av våldtäkt.
– Vårt krav är att regeringen ska inrätta en oberoende granskningskommission, det är viktigt att den står fri från myndigheterna.
– Uppgiften skulle vara att systematiskt granska och inventera alla nedlagda fall av våldtäkt, så att man får ett underlag för att kunna göra förbättringar, säger Katarina Bergehed.

I mitten av oktober påbörjades hovrättsförhandlingarna i Sundsvall för att återigen slå fast skuldfrågan i det omdebatterade våldtäktsmålet. Enligt uppgifter från Sundsvalls tidning pågår, för kvinnans del, den akuta sjukdomsfasen fortfarande, fyra månader efter händelsen. För mannens del föll hovrättens dom förra tisdagen: Fyra års fängelse för grov våldtäkt.

Fakta/Våldtäkt
Högsta domstolen skriver i sin dom den 3 juli 2009:
”Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre.”